Så tar vi hand om radioaktivt avfall

När el produceras i ett kärnkraftverk bildas radioaktivt avfall som måste tas om hand på ett säkert sätt. Avfallet är skadligt för människor samt djur- och växtliv under lång tid. 

Det radioaktiva avfallet blir mindre skadligt med tiden och bildar till slut nya ämnen som inte är radioaktiva. Fram till dess måste kärnavfallet isoleras från människan och naturen.

Enligt lag är vi skyldiga att ta hand om det radioaktiva avfallet på ett ansvarsfullt sätt. Tillsammans med Sveriges övriga kärnkraftsproducenter äger vi Svensk Kärnbränslehantering (SKB), som har till uppgift att ta hand om radioaktivt avfall från kärnkraft, sjukvård och industri. SKB har ett färdigt system för hur bränslet ska transporteras, mellanlagras, kapslas in och slutförvaras i bergrummet.

Så tar vi hand om kärnavfallet

Det finns tre typer av radioaktivt avfall:

  • Använt kärnbränsle: Använt kärnbränsle står för enbart 5 procent av allt radioaktivt avfall men för hela 99 procent av avfallets totala radioaktivitet. Strålningen är mycket hög, vilket gör att avfallet måste isoleras från omvärlden i upp till 100 000 år.
  • Driftavfall: Utgörs av sådant som använts i arbetet på kärnkraftverken och som kan ha varit i kontakt med radioaktiva ämnen. Det kan handla om kläder eller utrustning.
  • Rivningsavfall: Utgörs av skrot såsom reaktordelar som uppkommer när kärnkraftverk repareras eller rivs. Det här avfallet kan vara mycket radioaktivt och kräva samma hantering som använt kärnbränsle.

Avfall kan innehålla olika mängd radioaktivitet. Det påverkar hur länge och på vilket sätt avfallet förvaras.

Lågaktivt avfall

Lågaktivt avfall packas vanligen i balar, lådor eller containrar. Avfallet placeras i markförvar på kärnkraftverkens industriområden eller i Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR), nära Forsmarks kärnkraftverk.

Efter 50 år har radioaktiviteten sjunkit till samma nivå som den omgivande naturen.

Medelaktivt avfall

Medelaktivt avfall blandas med betong och gjuts in i plåt- eller betonglådor, så kallade kokiller. Kokillerna förvaras i ett mellanlager på kärnkraftverket innan de transporteras till SFR. I SFR förvaras kokillerna i stora bergrum.

Efter 500 år har radioaktiviteten minskat till den nivå som finns naturligt i berget runt omkring.

Högaktivt avfall

När bränslet i en reaktor byts ut är det mycket radioaktivt och ger ifrån sig värme. Därför placeras det i vattenbassänger på kärnkraftverket. Vatten skyddar mot strålning och kyler bränslet.

Efter ett år transporterar ett specialbyggt fartyg bränslet till Centralt mellanlager för använt kärnbränsle (CLAB) i Oskarshamn. Bränslet lagras i CLAB under 40 år. Då kommer radioaktiviteten ha minskat med 90 procent.

Därefter är planen att bränslet ska kapslas in och transporteras till ett slutförvar 500 meter ner i urberget. Bränslet måste isoleras från omgivningen i ytterligare 100 000 år.

Plan för slutförvar av använt kärnbränsle

Det kärnbränsle som använts i svenska kraftverk har hittills förvarats i korttids- och mellanlager. Just nu förbereder Svensk Kärnbränslehantering (SKB) byggandet av ett slutförvar. Slutförvaret kommer att ligga i Forsmark och en inkapslingsanläggning kommer att finnas i Oskarshamn.

Tillståndsprocessen beräknas ta flera år. Under tiden fortsätter SKB med forskning, teknikutveckling och andra förberedelser. Vi räknar med att bygget ska starta senast 2019.

Senast uppdaterad: 2015-10-13 12:42