Stor-Rotliden vindkraftpark

Stor-Rotliden är Vattenfalls största vindkraftpark på land i Sverige. Parken invigdes i augusti 2011.

Vindkraftparken ligger i Åsele kommun, cirka 20 kilometer norr om Fredrika och intill gränsen mot Lycksele kommun. Området har en högsta punkt på cirka 570 meter över havet och består av norrländsk lägre skog. Marken ägs av Sveaskog.

Investeringen uppgick till cirka 1,5 miljarder kronor. Beräknad årsproduktion är 240 GWh vilket motsvarar förnybar hushållsel till närmare 50 000 hem. Parken består av 40 stycken Vestas V 90 vindkraftverk. Tornhöjden på verken är 95 meter. Totalhöjd upp till yttersta vingspets är 140 meter.

Vindkraftparken har en installerad effekt på 78 MW och är ansluten med en ny 130 kV kraftledning till Tuggens kraftstation. Ett servicekontor har etablerats i Fredrika. Därifrån arbetar nu nio personer med löpande drift- och underhållsarbeten av vindkraftparken.

Viktig information:

Vattenfall vill kort informera om vissa förhållanden med anledning av att felaktig information sprids allmänt om vindkraft och specifikt om Stor-Rotliden vindkraftpark.

Djurliv

De allra flesta som besöker Stor-Rotliden kan vittna om att det finns ett rikt djurliv i området. Vattenfalls egen driftpersonal, som vistas sju dagar i veckan i vindkraftparken, intygar att de inte kan se några tecken på att djurlivet inklusive rov- och hönsfågel har minskat eller störts av vindkraftparken. Något som även jaktlag i området bekräftar. Bara under det senaste året har man funnit kadaver av älg som slagits av en vandringsvarg, två björniden samt spår efter järv inom vindkraftparken (se bilder i högerspalten).

Såvitt känt har ingen rovfågel kolliderat med något av vindkraftverken. Av det kontrollprogram för fåglar som genomförts 2009–2012 framgår bland annat att kungsörn återfinns i samma revir i området före och efter kontrollperioden.

När det gäller häckfågelfaunan i stort har förändringar skett under kontrollperioden, men dessa förändringar har skett i såväl kontrollområde som referensområde. Detta innebär att det troligen rör sig om mer naturliga fluktuationer än effekter kopplade till etableringen.

Orrspel har konstaterats i flera delar av vindkraftparken, till exempel har orre spelat på en vändplats varje år sedan 2009 som efter etableringen av vindkraftparken ligger cirka 50–80 meter från närmaste vindkraftverk. Orrspelen fortgår på samma ställen som tidigare och orrarna födosöker i kraftverkens närhet.

När det gäller rödlistade arter har inget noterats som tyder på någon specifik påverkan från etableringen av anläggningen. Vattenfall kommer inom ramen för egenkontrollen att fortsätta att följa upp bland annat påverkan på vadare i Granholmsmyran som ligger inne i parkområdet.

För mer information se slutrapporten i högerspalten.

Buller

Ingen närboende har framfört klagomål på ljud från Stor-Rotliden vindkraftpark till Vattenfall. Såvitt Vattenfall känner till har inte heller någon som bor nära vindkraftverken framfört klagomål till länsstyrelsen.

Drygt två år efter att alla verken var i drift genomförde undersökningsföretaget Mistat en bred opinionsundersökning (finns att läsa i högerspalten) om vindkraftparken och upplevelsen av denna. I den undersökningen framgår det tydligt att de tillfrågade överlag är nöjda med vindkraftparken på Stor-Rotliden. Var femte upplever att det blev bättre än de hade förväntat sig och bland mycket annat nämns att vindkraftsparken blev finare och ser mer estetisk ut än man hade trott samt att ljudnivån inte är så störande. De närmast berörda gav parken 4,4 på en femgradig betygsskala, vad gäller ljudet från anläggningen.

Maskindirektivet och instängsling av vindkraftverk

Regeringen har i ett beslut den 17 mars 2011 (N2011/1416/E) funnit att maskindirektivet är införlivat i svensk rätt genom föreskrifter av Arbetsmiljöverket. Enligt Arbetsmiljöverkets tolkning finns det inget stöd i Maskindirektivet för att ställa generella krav på att vindkraftverk ska inhägnas.

Samma bedömning har även gjorts av miljödomstolen i en dom (M-3735-09) från mars 2010, gällande ett vindkraftverk. De klagande hävdade att det borde vara ett stängsel runt vindkraftsverket på grund av faran för nedfallande föremål och iskast. "Risken för sådana händelser är emellertid försvinnande liten" står det i domen, där det också konstateras att det inte föreligger några krav på inhägnade av yta intill vindkraftverket. Denna tolkning överensstämmer även med den som gjorts i andra EU-länder.

I domen påpekas också att verksamhetsutövaren har ansvar för underhåll av vindkraftsverk så att det inte medför olägenheter för människors hälsa. Vattenfall känner inte till att någon vindkraftanläggning i Sverige eller något annat land inhägnats med anledning av maskindirektivet.

Ansvar för återställande när vindkraftverken tjänat ut

Vattenfall ställer inte några krav i nyttjanderättsavtal på att markägare ska ansvara för återställande eller efterbehandling när vindkraftverken har tjänat ut. Tvärtom framgår tydligt att det ansvaret ligger hos Vattenfall. Såvitt Vattenfall känner till ställer inte heller någon annan vindkraftprojektör krav på att sådana kostnader ska bäras av markägaren.

Enligt fast praxis måste verksamhetsutövaren alltid ställa säkerhet för återställningskostnader till länsstyrelsen innan ett tillstånd att bygga vindkraftverk tas i anspråk.

Senast uppdaterad: 2017-07-13 08:39