Nyhet | 2010-11-17 | 16:41

Kungsörnar med gps ska ge svar för vindkraftens utbyggnad

12 kungsörnar flyger omkring i Västerbotten med en solcellsdriven gps-sändare på ryggen. Syftet är att ta reda på var och hur långt de flyger för att få svar på hur arten kan skyddas samtidigt som vindkraften byggs ut. Mer om detta kan man läsa i bland annat Ny Teknik.

Många fågelvänner oroar sig för att den skyddade fågeln ska flyga mot rotorbladen och dö eller förlora viktiga jaktmarker, men det saknas faktiska kunskaper. För att få det fångar nu forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) in kungsörnar och förser dem med gps-sändare. Om det går att identifiera kungsörnarnas favoritmiljöer och hur användningen av dessa påverkas av vindkraftverk kan SLU peka ut hur man bäst kan bygga vindkraftverk med hänsyn till örnarna.

Hittills har fem unga kungsörnar och åtta vuxna fått gps-sändare. Målet är antalet ska bli tjugo, varav tio hämtas från revir där vindkraftsparker ska byggas.

Tar miljökonsekvenserna på allvar

Kungsörnar finns i många av områden där Vattenfall planerar att bygga vindkraftverk, konstaterar Jesper Kyed Larsen, miljökoordinator på Vattenfall Wind Power.

– Det finns så många spekulationer om vindkraftens möjliga påverkan, i synnerhet vad gäller örnar. Däremot finns det väldigt få – om ens några – studier gjorda i Sverige och genom det här projektet kan vi få just faktabaserad kunskap.

Längre flygturer än väntat

Vuxna, levande kungsörnar har aldrig tidigare fångats i Sverige, kanske inte heller i övriga Europa. En örn väger upp mot sex kilo och har kraftiga klor, så forskarna anlitat amerikanska experter som vet hur man fångar dem levande med hjälp av lockbete, gömställen och fångstnät.

Under dygnets ljusa timmar signalerar gps-sändaren en gång i timmen var kungsörnen befinner sig. Sändaren ”talar om” hur långt örnarna flyger och hur de rör sig i reviren före och efter att vindkraftverk har anlagts. Redan nu har det visat sig att örnarna flyger längre än vad man har trott.
Om rovfågeln har varit stilla i fyra dygn startar en sändare. Därmed kan forskarna pejla den och se om den behöver hjälp.

Projektet pågår mellan 2010 och 2012 och beräknas kosta 6,5 miljoner kronor. Det finansieras av Energimyndigheten (genom Naturvårdsverkets Vindvalprogram), Statkraft och Vattenfall.