Nyhet | 2014-09-25 | 15:01

Finska reaktorn: Nio år försenad, 36 miljarder dyrare

Finlands femte kärnkraftsreaktor, Olkiluoto 3, beräknas nu tas i kommersiell drift i slutet av 2018, nio år försenad och 13 år efter byggstart. Vattenfall följer det finska exemplet och andra nybyggnadsprojekt runt om i världen noggrant för att dra lärdomar inför ett eventuellt beslut att bygga ersättningsreaktorer i Sverige.

I Finland har leverantören Areva arbetat med Olkiluoto 3 sedan 2005. Bygget har drabbats av upprepade förseningar och den senaste uppskattningen säger att kommersiell drift kan inledas i slutet av 2018.
För Areva är Olkiluoto 3 en dålig affär, förlusten uppskattas till 3,9 miljarder euro vilket är något mer än vad reaktorn ursprungligen skulle ha kostat att bygga.

Martin Andersson arbetar med omvärldsbevakning för Vattenfalls projekt som utreder förutsättningar för att bygga ersättningsreaktorer i Sverige.

Vad är det som har hänt i Finland?
– Jag brukar säga att det handlar om ett havererat infrastrukturprojekt. Detta är Finlands motsvarighet till tågtunneln genom Hallandsåsen. Det är en mängd faktorer som har samverkat och gjort att projektet har blivit så försenat.

– Olkiluoto 3 är det första kärnkraftsbygget på många år i Europa. Det handlar delvis om oerfarenhet bland beställare, leverantör, underleverantörer och myndighet. Dessutom ville Areva verkligen ha det här kontraktet vilket var fördelaktigt för beställaren TVO, som fick möjlighet att köpa en nyckelfärdig anläggning. Detta ledde till att hanteringen av riskerna i projektet kanske inte fördelades på det mest optimala sättet. Ytterligare en orsak till problem var att man började bygga anläggningen innan designen var godkänd, vilket gett Strålsäkerhetscentralen, STUK, möjlighet att begära ändringar under arbetets gång. Nu ska man exempelvis designa kabeldragningen i en anläggning som redan är byggd eftersom STUK godkände utformningen av styr- och kontrollutrustningen först i våras.

Mer noggrann planering

Olkiluoto 3 är ett av fyra pågående byggen av kärnkraftsreaktorer inom EU enligt Martin Andersson. Övriga är Flamanville 3 i Frankrike och Mochovce 3 och 4 i Slovakien.

Martin Andersson uppger dock att det finns andra projekt, i Storbritannien, Ungern, Bulgarien och Polen, där det ännu inte har fattats definitiva investeringsbeslut.

Hur har Olkiluoto 3 påverkat övriga projekt?
– Den största effekten har vi nog sett hos leverantörerna. Man är mer noggrann i dag med hur man fördelar risker i projekt. En part kan inte längre stå vid sidan av och iaktta. Vi ser även att både köpare och leverantör tittar mer på finansierings- och projektupplägg. I dag har många leverantörer möjlighet att erbjuda mycket förmånliga exportkrediter. Dessutom kan de tänka sig att gå in som delägare i projekt för att sedan sälja sin andel när projektet är avslutat.

Bakomliggande orsaker

Sommaren 2012 ansökte Vattenfall hos Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) om tillstånd för att bygga en eller två ersättningsreaktorer i Sverige. Ansökan innebar att Vattenfall inledde analysarbetet. Beslut om att bygga eller inte fattas först om åtta till tio år.

Hur har Vattenfalls analysarbete påverkats av den finska situationen?
– Vi tittar på projekt runt om i världen för att försöka förstå varför vissa gått bra och andra mindre bra. Det gäller att hitta och förstå de bakomliggande orsakerna. Vår uppgift är inte att ge en skönmålad bild av hur lätt det är att bygga ny kärnkraft. Vår bild ska vara ärlig. Att bygga kärnkraft är inte som att bygga vad som helst. 

Fotnot: Torsdagen den 18 september gav den finska regeringen tillstånd till Fennovoima, Finlands tredje kärnkraftsbolag, grundat 2007, att få bygga kärnkraftverket Hanhikivi 1 i Pyhäjoki i norra Finland 30 mil österut från Skellefteå. Beslutet fick De Gröna att lämna regeringen.

Sedan den finska regeringen 2010 tog ett principbeslut om Fennovoima har ryska Rosatom kommit in i projektet som storägare och leverantör med en ägarandel på 34 procent.