Nyhet | 2009-09-25 | 10:00

Återskapande av vandringsmöjligheter för havsvandrande fisk

I samband med genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten, det så kallade Vattendirektivet, diskuteras möjligheterna att genom anläggning av fiskvägar vid kraftverksdammar återskapa upp- och nedvandringsmöjligheter för ett flertal fiskarter. Men frågan är vad återskapande av vandringsmöjligheter för fiskarter som till exempel lax skulle kunna ge i form av ökad naturlig produktion och biologisk mångfald i Indalsälven?

En annan aspekt är den minskade produktionen av värdefull miljövänlig el som till exempel byggandet av fiskvandringsvägar skulle medföra. Vattenkrafttens roll som reglerbar energikälla till den väntade vindkraftsutbyggnaden måste också vägas in i diskussionerna.

Ur ett ekologiskt perspektiv kan återskapande av fiskvandringsvägar bara motiveras om fiskvandring har förekommit naturligt innan vattenkraftutbyggnaderna samt om det går att återskapa lek- och uppväxtområden (om de inte finns kvar). Därför är det viktigt att veta hur de ursprungliga vandringshindren såg ut i förhållande till dagens dammar och kraftstationer. Ett sådant underlag kan sedan användas för att bedöma vilken betydelse återskapande av vandringsvägar skulle få. I bedömningen måste också risken för spridning av fisksjukdomar till kompensationsodlingar och vilda bestånd vägas in.

Förväntningar på ökad reproduktion av till exempel lax måste vara realistiska. I Ångermanälvens huvudgren var Nämforsen vid Näsåker övre gräns för laxens naturliga utbredningsområde. Nämforsen ansågs endast i undantagsfall kunnat passeras av enstaka laxar. Forsmoforsarna som låg cirka 3 mil nedströms Nämforsen utgjorde däremot inget vandringshinder. I Faxälven stoppades laxen vid Storfinnforsen nära Ramsele. Någon bedömning av möjligheter att återskapa en naturlig laxreproduktion i Faxälven har inte utförts eftersom Vattenfall inte äger några kraftverksanläggningar i älven. Befintliga torrsträckor vid Forsmo och Nämforsen skulle med en minimitappning på 60 m3/s, motsvarande normal lågvattenföring, kunna ge en produktion som motsvarar cirka 1600 odlade laxungar. Med hänsyn till utvandringsförluster vid nedströmsliggande kraftverk skulle nettoeffekten av de laxungar som passerat Sollefteå kraftverk bli cirka 1300 laxungar. Det ska jämföras med kompensationsutsättningarna av laxungar som genomförs nedströms Sollefteå kraftverk och som uppgår till 210 000 individer per år.

Vår bedömning är att återskapande av en naturlig reproduktion av lax inom vattenområden som påverkas av Vattenfalls kraftverksanläggningar i Ångermanälven är marginell i förhållande till de kompensationsutsättningar som sker idag. En sådan naturlig reproduktion kan därför inte utgöra ett underlag för en satsning på sportfiske eftersom en sådan beskattning skulle äventyra fortlevnaden av den naturliga reproduktionen av lax.

Rapporten visar dock att återskapande av fiskvandringsvägar är möjligt där biologiska förutsättningar finns. Som exempel kan nämnas de åtgärder som genomförs vid Stornorrfors kraftverk i Umeälven. Bland annat ska en ny fisktrappa förbättra upp- och nedvandringsmöjligheterna av lax och havsöring till den outbyggda Vindelälven.

För vidare information, kontakta:
Peter Stedt, Kommunikation Vattenfall Vattenkraft,
tel. 070-59 77 338

För att ta del av hela rapporten öppna länken nedan.
Återskapande av vandringsmöjligheter för havsvandrande fisk