Nyhet | 2012-02-08 | 09:33

Branden på Ringhals 2: Vad var det egentligen som hände?

Natten till den 11 maj 2011 utbröt en brand på Ringhals 2 under en täthetsprovning av reaktorinneslutningen. Vad var det som hände vid branden och varför blev stoppet så långvarigt? I mitten av maj 2011 inleddes ett sanerings- och återställningsarbete av aldrig tidigare skådat slag på Ringhals 2. Reaktorinneslutningen är nu ren och systemen i anläggningen har kontrollerats och driftklarheten för samtliga funktioner har verifierats och dokumenterats. Ringhals har lämnat omfattande redovisningar till SSM och myndigheten har gett sitt godkännande till återstart av anläggningen. [caption id="attachment_15655" align="alignleft" width="168" caption="Brandplatsen utgjordes av ett område på cirka 8x2 meter, det mörkare området i bildens nedre högra hörn."]Brandplatsen utgjordes av ett område på cirka 8x2 meter, det mörkare området i bildens nedre högra hörn.[/caption] Enligt beslut från SSM ska Ringhals under uppstarten och fortlöpande under driftsäsongen rapportera resultatet av kontroller och provningar. Ringhals ska också utöka sina kontroll-, provnings- och underhållsprogram för att fånga upp eventuella långsiktiga effekter av de föroreningar och ämnen som uppstod i samband med branden. Vad hände? Natten till den 11 maj 2011 utbröt en brand på Ringhals 2 under en täthetsprovning av reaktorinneslutningen, ett standardtest som utförs när anläggningen är avställd för revision. Brandens omfattning var begränsad, men ledde till nedsotning av utrustning, tak, väggar och golv i den cirka 50 000 kubikmeter stora reaktorinneslutningen. Brandorsaksutredningen visar att brandplatsen utgjordes av ett område på cirka 8x2 meter. Branden omfattade cirka 30 kg plast och 5 kg gummimaterial i huvudsak bestående av en plastback med skoskydd, en låda med PVC-handskar, en dykardräkt av gummi, några slangar samt saneringsmaskiner innehållande elektrisk utrustning. Med största sannolikhet startade branden i en vattendammsugare som lämnats kvar med sladden ansluten till ett eluttag. När lufttrycket ökades, som ett led i täthetsprovningen av byggnaden, uppstod av någon anledning en kortslutning i dammsugaren som då började brinna. Brandförloppet varade en halvtimme innan branden slocknade av sig själv. Inget uranbränsle fanns vid tillfället i reaktorinneslutningen, eftersom blocket var avställt för revision, bränslebyte och underhållsåtgärder. Vid täthetsprovning ökas trycket i reaktorinneslutningen till cirka 3 bars övertryck. Byggnaden är utrymd medan testet pågår. Totalt tar testet två till tre dygn att genomföra. Hur upptäcktes branden? Personal som fanns på plats i kontrollrummet för att övervaka täthetsprovningen upptäckte att något inte stod rätt till. Via sin övervakningsutrustning noterade de en kortvarig stegring av trycket och temperaturen (cirka 10 graders ökning) i reaktorinneslutningen, en stegring som inte var föranledd av det pågående testet. Via övervakningskameror fick man inledningsvis ingen klar bild över vad som hänt. Brandlarmssystemet indikerade en ökad signalnivå under den halvtimmeslånga temperaturstegringen och provtagning av luften visade på sotbeläggning. Aktivitetsnivån dubbelkontrollerades och befanns vara nära nog noll. Trycknedtagning, inledningsvis genom partikelfilter, gjordes för att man skulle kunna gå in och på plats inspektera brandområdet. Tidigt på morgonen den 13 maj kunde en första inspektion av reaktorinneslutningen ske. Hur agerade myndigheterna? SSM fick en första information om det inträffade på morgonen den 11 maj av driftchefen på R2. Den 16 maj beslutade SSM att tillsätta en snabbutredning, så kallas RASK-utredning, för att ta reda på om Ringhals följt gällande regler och rutiner. Information om planerade åtgärder och resultat från driftklarhetsverifiering har kontinuerligt lämnats till myndigheten. Ingen kritik har riktats från SSM angående Ringhals sätt att hantera den uppkomna branden och det efterföljande återställningsarbetet. Ringhals kommunikationschef informerade ordföranden i Lokala säkerhetsnämnden via telefon den 13 maj. Den information som då gavs bedömde ordföranden vara tillräcklig och beslutade att inget extra möte med anledningen av brandhändelsen behövdes, eftersom nästa ordinarie möte skulle hållas inom kort. Vid detta möte redovisade Ringhals händelseförloppet i samband med branden och de planerade återställningsåtgärderna. Hur kunde det hända? Ringhals 2 var i slutskedet av sin ordinarie revisionsavställning då man beslutade att tidigarelägga täthetstestet, eftersom det fanns utrymme i tidplanen att utföra testet innan bränslet återladdades i reaktorhärden. I vanliga fall utförs täthetsprovningen i direkt anslutning till återstarten och då är allt material som används under revisionen redan uttransporterat. Under drift finns heller inget sådant material i reaktorinneslutningen. Omfattande utredningar har gjorts efter branden och redovisats för berörda myndigheter. I den grundorsaksanalys i form av en MTO-utredning (samspelet Människa – Teknik – Organisation) som Ringhals gjort kring beslutsgången och genomförandet av täthetsprovningen konstateras att driftledning och arbetsledning i förväg övervägt vad som tekniskt skulle kunna krångla vid testet och vidtagit åtgärder för detta. Vad man inte insåg var att olika personer hade olika bilder av hur förberedelserna inför testet skulle se ut, exempelvis vem som hade ansvar för att se till att allt brännbart material avlägsnades, då testet skulle utföras i ett avvikande drifttillstånd än det vanligtvis sker. Det ledde till att det fanns brännbart material kvar i reaktorinneslutningen inklusive elutrustning som inte borde ha funnits där under täthetsprovningen. Branden hade inte någon påverkan på reaktorsäkerheten, och den kunde inte heller i värsta tänkbara scenario ha fått några radiologiska konsekvenser för anställda, omgivning eller miljö. Inga personskador eller olycksfall har inträffat i samband med branden. I SSM:s RASK-utredning konstateras att beslutet att tidigarelägga täthetsprovningen ”ej har skett under stor tidspress, utan man har haft flera möten inför en eventuell omflyttning där förutsättningarna mejslats fram” samt att “Ringhals tog hänsyn till relevanta aspekter”. SSM framhåller att ”klarställandet av inneslutningen inte i full utsträckning levt upp till det som anges i förarbetena och i styrdokument för täthetsprovningen”. Ringhals behöver fortsatt förbättra och utveckla ”ledningens tydlighet avseende att uttrycka de förväntningar de har på arbetets genomförande och resultat”. Hur har saneringen och återställningen gått till? De direkta brandskadorna i anläggningen var försumbara. Nedsotningen från det förbrända plastmaterialet var däremot mer problematisk. När PVC brinner frigörs klorider som tillsammans med fukt i luften bildar saltsyra (klorvätesyra) som snabbt leder till korrosionsangrepp på metallytor. En av de första åtgärderna var därför att installera avfuktare som höll luftfuktigheten i reaktorinneslutningen runt 20 procent. [caption id="attachment_15656" align="alignright" width="300" caption="Branden orsakade sotbeläggning på komponenter och ytor i reaktorinneslutningen."]Branden orsakade sotbeläggning på komponenter och ytor i reaktorinneslutningen.[/caption] Ett återställningsprojekt drogs igång och bemannades. Kemikalieanalyser av sotet gjordes. Saneringsmedel och metoder togs fram. Ringhals har haft god hjälp av företaget Arepa, som har specialkunskaper om rengöring och brandsanering i tekniskt komplicerade miljöer. Åtgärder listades och prioriterades så att arbetet utfördes i rätt ordning, utan att sprida sotet till redan sanerade områden. Färdigsanerade komponenter och delar plastades in, i väntan på den sista slutsaneringen. Den kemiska rengöringen delades in i flera steg – efter en avtorkning med vatten rengjordes ytorna med kemikalier och till sist gjordes en sköljning med totalavsaltat vatten. En stor utmaning var att sanera reaktorbyggnadens takkupol. Lösningen blev en 25 ton tung trappformad ställning ovanpå polarkranen högt uppe vid taket. Bara att bygga upp ställningen tog två veckor. Även reaktorns primärsystem sanerades. Reaktortank och interndelar har slamsugits för att få bort föroreningar. Vattnet i reaktorbassängen har renats kontinuerligt med jonbytare. [caption id="attachment_15658" align="alignleft" width="300" caption="För att rengöra extra svåråtkomliga ytor på hög höjd anlitades ”lindansare” från företaget Rope Access. Hängande i linor sanerade de exempelvis balkar och tralla under polarkranen."]För att rengöra extra svåråtkomliga ytor på hög höjd anlitades ”lindansare” från företaget Rope Access. Hängande i linor sanerade de exempelvis balkar och tralla under polarkranen.[/caption] Parallellt med saneringsjobbet har dokumentationen av allt arbete varit i fokus för att man hela vägen ska kunna följa hur arbetet framskridit och verifiera att alla komponenter i anläggningen verkligen är återställda och fungerande. Vilka lärdomar har dragits? – Vi har dragit många lärdomar av det inträffade, säger Lars Björnkvist, blockchef för Ringhals 2. Inte minst att kommunikation och uppföljning är nyckelfrågor. Vi måste alltid vara mycket tydliga när vi kommunicerar ut fattade beslut, så att motstridiga eller dubbeltydiga besked inte ges till dem som ska utföra arbetet i anläggningen, och vi måste följa upp och säkerställa resultatet. Vi kommer att jobba vidare för att ständigt hålla medvetenheten uppe om hur viktigt det är med tydlig kommunikation och uppföljning. – Det är förstås lätt att se felen när man tittar i backspegeln, fortsätter Lars Björnkvist, men att händelser inträffar som får så här stor påverkan på vår elproduktion är inte acceptabelt. Bland de brandskyddsåtgärder som vidtagits efter händelsen finns nya krav på mängden brännbart material som tillfälligt får finnas i anläggningen; motsvarande en sopsäck med 3 kg plast och papper på var tolfte meter. En annan åtgärd är skärpta krav på kompetens och deltagande vid uppstartsrondering. [caption id="" align="alignright" width="300" caption="Reaktorinneslutningen är skinande ren efter saneringen."]Reaktorinneslutningen är skinande ren efter saneringen.[/caption] Vems var felet? – Många olika orsaker har bidragit, säger Lars Björnkvist. Om inte om hade varit så hade branden förstås inte inträffat. Jag varken vill eller kan peka ut någon eller några enskilda personer som är ansvariga för att branden startade. Jag som blockchef har naturligtvis det samlade ansvaret för Ringhals 2 och sedan har alla i vår organisation i någon form ett ansvar för den säkra och stabila driften av våra anläggningar. På Ringhals värnar vi om ett högt säkerhetsmedvetande och en öppen säkerhetskultur. I en lärande organisation tvekar man inte att rapportera avvikelser och felaktigheter. Därför är vårt syfte inte heller att leta efter syndabockar, utan att dela erfarenheter och lära av misstag för att undvika upprepande.