Nyhet | 2009-10-13 | 09:45

De byggde Ringhals

Ett hål i marken. Så beskriver de sin arbetsplats för 40 år sedan. Ingen av dem kunde då föreställa sig storleken på den framtida kraftfabriken. Och att de en gång själva skulle summera hela sina yrkesliv där.

– Som alla byggen skulle väl det ta slut, men det här tog aldrig slut, konstaterar Bengt Eriksson som jobbat med byggen på Ringhals i fyra decennier.

Bengt-Göran Nilsson, Jan Severinsson, Christer Ericsson, Bengt Eriksson, Rolf Widenrot, Per-Anders Klasson och Håkan Bengtsson. (Foto JS Media)

De startade sina karriärer på en öde bergknalle och avslutar dem i norra Europas största kraftfabrik. Tillsammans har de nu 280 års erfarenhet av Ringhals. Från vänster Bengt-Göran Nilsson, Jan Severinsson, Christer Ericsson, Bengt Eriksson, Rolf Widenrot, Per-Anders Klasson och Håkan Bengtsson. (Foto JS Media)


– Arbetsförmedlingen tipsade om att söka jobb här, jag åkte hit i min Amazon och började på måndag veckan efter, berättar Per-Anders Klasson med anställningsnummer 67.

Det var den 15 september 1969 och sprängsalvorna ekade över Väröhalvön. En efter en intog nu de sju grabbarna, då i 20-årsåldern, sin arbetsplats. De kom från Boden, Näsåker, Halmstad, Ulricehamn och Varberg med omnejd. Vilket ingen av dem ångrar nu 40 år senare:

– Nej, Ringhals har varit en kanonarbetsplats, bra personalpolitik och fin social gemenskap, säger Bengt Eriksson som alla år pendlat från hemmet i Halmstad till jobbet på Ringhals.

Här ska Ringhals 2 placeras. Året är 1970.

Ett stort hål i marken. Här ska Ringhals 2 byggas. Året är 1970.

Ringhals 1 under uppbyggnad. Året är 1970.

Ringhals 1 under uppbyggnad. Året är 1970.

Verksamhetslustan finns kvar

Efter 40 år på samma arbetsplats skulle man ju kunna tänka sig att en viss mättnad uppstått. Men det här gänget uppvisar inga sådana tecken. Tvärtom verkar de fortfarande fyllda av verksamhetslust.

– Det har varit väldigt lätt att byta till nya arbetsuppgifter, även om man åkt till samma ställe, menar Jan Severinsson varit nyckeln till lång och trogen tjänst.

Själv körde han i början lastbil och fraktade sprängsten ur kylvattentunneln. Ett arbete han minns med blandade känslor:

– Krutröken låg tung i tunneln, sikten var nästan noll, vi körde bakom en lastmaskin och följde gula lampor i taket, efter 20 minuter hade man spränghuvudvärk…

När de första reaktorerna kom igång i mitten av 70-talet började han på driften och är nu sedan snart 15 år knuten till underhållsavdelningen. Alla i gruppen har bytt arbetsuppgifter ett flertal gånger. Till och med arbetsgivare utan att för den skulle lämna Ringhals. Exempelvis Bengt-Göran Nilsson som först arbetade för Atombyggen sedan Vattenfall och nu är anställd av Skanska.

– Jag har nog jobbat från botten i gropen till högsta delen av skorstenen, och här vill jag vara kvar, deklarerar han.

Glidformsgjutning av Ringhals 2. Året är 1971.

Glidformsgjutning av Ringhals 2. Året är 1971.

Byggen som avlöst varandra

De flesta har också i dag en viss anknytning till byggen eller underhåll av Ringhals. Utom Per-Anders Klasson som växlade över till ettornas och nollornas värld på dataavdelningen i mitten av 80-talet. Och möjligen Rolf Widenrot, skiftarbetare på driften sedan tio år. Nu som då jobbar Christer Ericsson med elektriska installationer. Och för Håkan Bengtsson har byggena på Ringhals avlöst varandra och just nu leder han arbetet på byggmontageavdelningen. Han vakar dessutom över Ringhals eget bildarkiv från den tid det begav sig.

– Men 2014 ska allt vara färdigbyggt, för då går jag i pension, skojar han.

Före datorernas intåg

Det finns förstås mycket att förundras över med blicken i backspegeln. Exempelvis tillkomsten av två reaktorer inom loppet av fem år. Utan hjälp av datorer, mobiler och – miniräknare.

– Den blev ju årets julklapp först 1974, konstaterar Bengt Eriksson.

Genom åren har de också upplevt hur attityderna till kärnkraft svängt. Från tiden för kärnkraftsomröstningen 1980 till dagens politiskt positiva signaler.

– Under en tid kunde reaktionerna bli negativa över att vara anställd på Ringhals, minns Per-Anders Klasson.

Och så en plötslig insikt; inom loppet av fem år finns ingen av dem kvar på Ringhals.

– Det känns vemodigt, säger de.


Fotnot: Jörgen Berntsson, som också började 1969 och fortfarande arbetar kvar, saknas på bilden. Det kan också finnas fler som vi inte lyckats lokalisera.

Läs mer

Fler röster om hur det är att jobba på Ringhals