Nyhet | 2010-07-08 | 20:05

Europas energiutmaning

– Tillväxt är en förutsättning för den stora utdelning som Vattenfall levererar till ägarna, svenska staten. Det skulle inte ha gått lika bra för Vattenfall om vi bara funnits i Sverige, konstaterade Vattenfalls vd och koncernchef Øystein Løseth under Vattenfalls seminarium om Europas energiutmaning i Almedalen idag, torsdag. – Vattenfall har idag 70 procent av verksamheten utanför Sverige. Huvuddelen av resultatet kommer från aktiviteter i övriga Europa. Vad det betyder för verksamheten belyste han utifrån sin tidigare roll som vd för det holländska energiföretaget Nuon. – Jag som bott några år i Nederländerna vet att det inte är lätt att få el från vattenkraft där. Man måste ha fossilkraft eller kärnkraft eller förnybart. I praktiken blir det en kombination av dessa kraftslag. Han konstaterade också att Nuon hade undersökt olika tänkbara ägare, och stannat för Vattenfall som det bästa alternativet. För Vattenfall var förvärvet strategiskt viktigt, inte minst för att man fick en fot in i gasbranschen. – Vattenfalls energimix är till förvillelse lik den balans som finns i Europa, påpekade han. Europa har 53 procent fossilkraft, Vattenfall har 51 procent. – Redan till 2020 behövs 30.000 MW ny energiproduktion i systemet och gamla anläggningar måste fasas ut. Om vi ska bygga kolkraft, måste vi förbereda för avskiljning och lagring av koldioxid. – Vattenfall arbetar med alla sex kraftslagen: vind, bio, gas, kärnkraft, kolkraft och vattenkraft. I planeringen måste vi ha en god balans mellan tre faktorer: miljö och klimat, säkerhet i leveranserna och konkurrenskraftig ekonomi så att folk har råd med energin. Skulle vi satsa på bara ett kraftslag, blev elförsörjningen dyrare och osäkrare. I den påföljande debatten fick Øystein Løseth medhåll från paneldeltagarna om att det är nödvändigt med en balans mellan de tre faktorerna. Allan Larsson, f d finansminister, påpekade att de tre begreppen är centrala också i den vitbok om Europas energiförsörjning som EU-kommissionen presenterade 2006. – Avgörande är att energipolitiken styr åt rätt håll. En nyckelfråga är att vi får ett globalt pris på koldioxidutsläpp motsvarande 40 euro/ton. Det är svårt att åstadkomma politiskt, men prissignalen behövs för att få effekt. Näringslivet måste kunna lita på att priset ligger fast, och det förutsätter bred politisk enighet. Utsläppstak som i Kyotoavtalet fungerar inte lika effektivt på marknaden. Han hänvisade till en rapport ”From Copenhagen to Cancun”, som en klimatarbetsgrupp initierad av f d landshövdingen Kristina Persson nyligen har presenterat. Magnus Jiborn, debattredaktör Sydsvenskan: – Det är bra med en elmarknad där företagen konkurrerar på lika villkor. Sedan kan man diskutera om staten ska driva sådan verksamhet. Man kan alltid begära mer investeringar i förnybart, men Vattenfall får en del missriktad kritik för förvärv som inte påverkar de totala utsläppen. Vinsterna behövs för investeringar som bidrar till omställningen. Om Vattenfall skulle nischa in sig bara på grön el, skulle företaget bli mycket mindre och mer perifert. Det vore inte bra på sikt. Maria Abrahamsson, samhällsdebattör och riksdagskandidat, ansåg att kärnkraften har särskilt stor betydelse i energimixen. Lotta Gröning, Expressen, tyckte att Vattenfall måste vara med som aktör på den europeiska marknaden, men att det borde finnas fler producenter och bättre konkurrens.