Nyhet | 2009-12-02 | 15:12

Vårt miljöengagemang är uppriktigt

I dagens Aftonbladet publiceras en artikel med rubriken ”Vattenfalls skitiga byk”. Med anledning av artikeln vill Vattenfall kommentera ett antal punkter.   1. I artikeln står det att ”Lars G Josefsson har hindrat att världens farligaste klimatgas förbjuds”. Gasen ifråga heter svavelhexafluorid (SF6) och används för att släcka ljusbågar i högspänningsbrytare. Anledningen till att Vattenfall använder gasen är att det är det enda alternativ som finns i dag. När förslaget att förbjuda gasen diskuterades i EU-parlamentet för några år sedan lämnade Vattenfall sina ståndpunkter inför röstningen. Med det förslag som fanns var det möjligt för enskilda länder att besluta om lägre krav inom landets gränser. Vattenfall hade hellre sett ett förslag som gav gemensamma och striktare krav i hela EU.  [caption id="attachment_3316" align="alignnone" width="450" caption="Högspänningsledning utanför kraftvärmeverket i Moorburg"]moorburg[/caption] 2. I artikeln står även att ”Lars G Josefsson har tryckt på för att slippa tuffa krav på kolkraftverk”. Tesen i artikeln är att Lars Josefsson var emot en föreslagen EU-reglering (Emissions Performance Standard, EPS) som var tänkt att begränsa koldioxidutsläpp. Låt oss sätta det i sitt sammanhang. Handelssystemet för utsläppsrätter betraktas av EU-kommissionen som det viktigaste instrumentet för att åstadkomma kostnadseffektiva minskningar av koldioxidutsläppen. Vattenfall delar denna uppfattning. En EPS-reglering riskerar att, helt eller delvis, sätta systemet för handel med utsläppsrätter ur funktion och därmed minska drivkraften för satsningar på forskning och ny teknik för lägre utsläpp. Ett fungerande handelssystem med en tydlig prissignal behövs för att få till stånd de tekniska lösningar och investeringar som krävs. Lars G Josefsson har i egenskap av vd för Vattenfall och ordförande i Eurelectric, de europeiska kraftbolagens branschorganisation, framfört detta resonemang till EU-parlamentet. Den dubbla lagstiftning som detta förslag skulle innebära godkändes heller inte av EU-parlamentet. 3. Slutligen säger artikeln att Vattenfall motsätter sig miljökraven för bygget av kraftvärmeverket Moorburg i Hamburg och därför har inlett en process mot den tyska staten.  Vattenfall motsätter sig inte de krav som finns på anläggningen utan det faktum att krav tillkom i efterhand. Detta har inneburit avsevärda merkostnader för Vattenfall. Ansvaret för de ökade kostnaderna ligger på Hamburgs stad och inte på Vattenfall. Därför har Vattenfall inlett ett skiljeförfarande mot tyska staten. Den ekonomiska omfattningen håller för närvarande på att beräknas. Detta är vad som har hänt: Hamburgs myndighet för stadsplanering och miljö, BSU, gav tillstånd till bygget och driften av det stenkolseldade kraftvärmeverket Moorburg i Hamburg under 2008. Hamburgs stad gav ett preliminärt tillstånd redan 2007. Vattenfall arbetade således vidare för att säkerställa en tillförlitlig leverans av fjärrvärme i Hamburg, som det också står i artikeln: ”Hamburgs tidigare politiska styre uppmuntrade Vattenfall att storsatsa på kraftverket”. I efterhand ändrades kraven för tillståndet vilket innebär stora merkostnader för Vattenfall, vars investeringar i Moorburg är skyddade under Energy Charter Treaty, ECT. Tyskland, genom delstaten Hamburg, har sedan vidtagit vissa åtgärder som har skadat Vattenfalls investering och har därigenom brutit mot sina förpliktelser i ECT. Det pågående skiljeförfarandet mellan Vattenfall och Tyskland inleddes i mars 2009 vid International Centre for Investment Disputes, ICSID, som är ett internationellt skiljedomsinstitut som administreras av Världsbanken i Washington D.C.