Nyhet | 2009-12-01 | 15:45

Vattenfall hjälper de som tvingas flytta

Vattenfalls kolbrytning i Tyskland gör att människor tvingas flytta, skriver Aftonbladet i dag. Det är sant. Kolbrytningen behövs för Tysklands elförsörjning och därför har myndigheterna beslutat att dagbrotten ska utvidgas över nya områden. Vattenfall hjälper de människor som tvingas flytta att skaffa nya bostäder. Gruvbrytning, vägar och annan infrastruktur ställer ofta enskilda intressen mot allmänhetens intressen. För den som måste flytta kan det vara en stor och ibland ovälkommen förändring. Därför finns det lagar som garanterar rimlig kompensation, som lokaliseringshjälp och ekonomiska medel att flytta och hitta eller uppföra ett nytt hem. Så är det också i Sverige, där till exempel stora delar av Kiruna måste flyttas för att LKAB:s gruvbrytning ska kunna fortsätta. Vattenfall gör betydligt mer än lagen kräver för att hjälpa de människor som tvingas flytta på grund av kolbrytningen i Tyskland. Stor ekonomisk betydelse Brunkolsindustrin är en basnäring i Tyskland med stor betydelse för ekonomi och sysselsättning. I de delstater där brunkolsbrytning sker (framförallt i Nordrhein-Westfalen, Sachsen och Brandenburg) råder samsyn; fortsatt brunkolsdrift i området är nödvändig såväl för Tysklands elförsörjning som för sysselsättningen i regionen. I Brandenburg uttrycks detta i den så kallade brunkolsplanen som delstatens parlament har antagit. Vilka områden som berörs av kolbrytningen har varit känt sedan 50 år. Byn Horno med ungefär 350 invånare i ett 60-tal hushåll flyttades för några år sedan. I samråd med invånarna byggdes en ny by upp utanför staden Forst, fjorton kilometer från den ursprungliga platsen. Invånarna bytte sin egendom mot likvärdig mark och ekonomiska resurser för att kunna uppföra nya byggnader. Ytterligare tre byar kommer att flyttas under de närmaste 10-12 åren. Vattenfall arbetar i samråd med invånare och politiker för att hitta de bästa lösningarna. Naturen återställs Själva brytningen går till så att man gräver ett ”dike” på vars botten kolet blottläggs och tas upp. Brytningsdiket är omkring 100 meter djupt, en kilometer brett och några kilometer långt. Sand och jord flyttas från den ena sidan av diket till den andra, vilket gör att diket långsamt vandrar framåt på bredden när nytt kol bryts, med en hastighet av ungefär 300 m per år. Brytningen pågår i 30-80 år per brytningsställe. När utvinningen är klar återställs landskapet med skogar, sjöar och jordbruksmark. Träd tillsammans med andra växter planteras och odlad mark brukas på nytt. När man idag arbetar för att återställa naturen försöker man återskapa det förindustriella Lausitz landskapsbild, men med fler sjöar och vattendrag. Femton år efter avslutad brytning är landskapet helt återställt. Ett omfattande femårigt projekt har också genomförts för att rädda särskilt känsliga vattenområden. Att kalla detta för skövling är grovt missbruk av ordet.